Jag har alltid haft lätt för gråt. Jag kan skratta tills tårarna sprutar. Jag kan bli så arg att jag gråter.

Men jag gråter även när jag är i sorg, vilket jag är i väldigt ofta just nu. Jag har inte förlorat någon, jag har inte ont någonstans heller.

Men jag bearbetar en annan sorts sorg, att vara mamma just nu.

Ja ni läser rätt! Att vara mamma just nu är så hjärtslitande svårt, att ta in varje dag att det skulle bli såhär. Man går igenom varje minut i mina barns uppväxt, vad gjorde jag? Var blev det fel? Eller jag gjorde kanske fel? Jag drack inte, knarkade inte, rökte inte ens när jag väntade barn. Nä, jag kan inte minnas att jag gjort fel.

Jag har massor med möten varje vecka. Idag bup mellan 8,30-10. J har fått diagnos utvecklingsstörning för någon månad sedan. Hennes ADHD har varit feldiagnostiserad från början. I hässleholm väntade vi i 3 år på vidare utredning men inte ett skit hände. J har under hela sin tid i skolan blivit missförstådd, illa behandlad av kompisar, misslyckats med allt vad inlärning heter. Nu går hon i sjätte klass och mår så jävla dåligt att ord inte går att beskriva. Hon "hatar" mig, är arg på livet. Tänk er själva att inte förstå vad som händer inom dig, att vad du än gör så får du veta att du inte presterar tillräckligt bra, att du inte får betyg, att du hela tiden måste göra bättre ocj bättre ifrån dig och ändå räcker det inte. Tänk Att alla dina relationer med vänner blir konstiga och att människor runt om (även vuxna) tar avstånd från dig. Även om J inte har förmåga att läsa av allt och andras signaler så ser hon och känner av lägen. Hon känner sig antagligen som en jävla börda.

Detta ger utdelning nu, hon är skitarg!! Alltså riktigt ledsen och besviken liksom. Tänk er vanliga 12års hormoner fast allt annat. Morsan är helt dum i huvudet och har svikit henne, syskonen är pain in the as.

Jag vill bara ta mitt barn i min famn, hålla om henne hårt och kyssa henne på kinden och lova henne att allt blir bra och att ingen kommer göra henne illa mer och svika henne igen. Men hon litar inte på mig eller någon längre.

Jag känner inte sorg över att ha fått två barn med funktionshinder. Jag känner sorg över att ha stått maktlös i så många år! Och folk runt om dessutom har sagt att jag inte gjort tillräckligt. Alltså shit!! Ni skulle vetat hur jag kämpat genom åren, i skolan och via bup, till och med skrikit i telefonen när jag pratat med bup i hässleholm. Hjälp oss för fan!! Och de skyllde allt på långa långa köer. De proppade henne full med piller ist, som de sedan sätter ut igen i ystad och diagnostiserar henne. SUUUUCK!!!!

Men.... man ger aldrig någonsin upp, även om jag springer mycket och gråter mycket. Man behöver lägga sig ner och skrika och vara arg, för att sedan resa sig upp och fortsätta strida.

De är ju det finaste jag har.

Det blev rätt bra idag ändå. Jag och sambon vaknade i morse, en timme försent!!! KATASTROF. Min klocka var ställd men ingen vet vad som hänt. 6,55 gick jag upp och kissa och bara WHAAAT?? Han ställer alltid sin klocka själv men han somnade kvart över åtta igårkväll så jag skulle va snäll och låta han sova ut. Ja nog fan fick han det. Han blev smått hysterisk över att klockan inte ringt för de har sjukt mycket att göra och han måste komma i tid. Och jag MÅSTE vakna i rätt sinnesstämning. Ingen vet vad som hänt men jag blev jätteledsen och allt kändes som mitt fel.

Sen blev det kaos i huvudet. Jag tar inga mediciner men har behovspiller. Vilket jag tar en till två ggr i veckan. Idag blev en sån dag. Och sen kunde jag andas igen och samla mig. (så man ska absolut inte förkasta mediciner om man kan hantera det) Jag ska antagligen börja med annan medicin sen men just nu är det såhär.

Jag hade möte kl 13 och efter det gick jag till min supergulliga svägerska och blev bjuden på nybakta lussekatter.

"Hemresan" blev en fantastiskt skön löprunda! Alltså jag kan inte med ord beskriva hur jäklans bra det kändes i hela min kropp. Jag tog mig tid att ta några foto så ni ska förstå känslan, tänk er den bästa musiken i öronen, vindstilla, kylan mot kinderna och utsikten över havet och hamnen, benen bara gick av sig själv liksom. Jag kunde verkligen vara 100% mindfull.

Detta blev så jäkla bra!

Nu sitter jag här, sinnessjukt speedad. Musiken vrålar i högtalarna, musik är bästa jag kan ha. Vet inte om jag mår bra eller dåligt. Känner mig glad men ändå jätteirritetad på allting. Varför säger hen si eller så, känns som.jag har triljoner tankar som snurrar. Jag googlar allt! Jag lyssnar på musik svinhögt. Det är totalt jävla kaos i huvudet!!! Jag har ett möte kl 13. Funderar på om jag ska gå ut och gå så långt jag kan med musiken i öronen. Men så säger "nejet" att då kommer jag kanske lukta svett.... Asså vafaaaan ska allt vara så förbannat komplicerat.

Längtar efter lugn.NU

Dagen har gått i ett idag. Åkte till tomelill kl 9 för att köra ett cirkelgymspass. Jag var hemma vid 11,30. Äta dusha och piffa till mig. Körde kl 14 för att möta fredrik vid 14,45. Han har varit med mig vid alla samtal och träffar med läkare. När man mår och har mått så jävla dåligt så är man så rädd och osäker på att ingen ska lyssna och att man inte orkar strida.

Läkaren var riktigt bra i h-borg men han är inte alls nöjd med att jag ska pendla så sjukt långt. Nästan 90 min enkel resa. Han menade att jag är inte bara en parient de får betalt för. Han vill ha gott samvete när han lägger sig om kvällen och därför skulle han strida för att jag faktiskt skulle få komma till ystad. Men skulle de dryga sig så skulle han givetvis hjälpa mig och han lovade mig att jag ska bli bra!! ? Längtar verkligen.

Jag kvalar in väldigt högt på en viss diagnos både enligt honom och hon jag träffade för två veckor sedan. Men den skrämmer mig så jävla mycket själv så jag vill faktiskt inte skriva här. Jag vill inte bli dömd och stämplad. Många känner inte mig så väl.

Jag är en jävligt snäll och varm människa som gör allt i mitt liv för mina vänner, min man och mina barn. Detta vet de som träffat mig och Det räcker så.

Nattinatti ?

Ja.... Vad ska man säga så sjukt tacksam för dessa köp/sälj sidorna. Lyckades fynda ny garderob till vivi ikväll. Kläderna är i nyskick och jag pröjsade 220 kr för rubbet! Massa byxor, jeans, klänningar, tröjor, koftor strumpbyxor mm.

Mitt nya liv innebär också att sluta tröstshoppa. Eller shoppa för pengar jag inte har (typ nätshoppa och pröjsa nästa månad) Det där är bara att blåsa skiten ur sig själv. Har man osunda beteende i almänhet så kan man missbruka ALLT. Så nu ska jag börja handla mer ekonomiskt. Mat, kläder osv... Nyårsklänningen kostade 20 kr ??

Fick rådet att börja blogga igen, har varit en väldigt ihärdig bloggare innan. Hade otroligt många följare så jag antar att något lockar.

Jag skriver alltid öppet, ärligt och bloggar om ämnen som både är jobbiga känslomässigt för mig men även vara ämnen som kan vara kontroversiella.

Men lämnar aldrig ut människor på något vis i min närhet utan att fråga först. Och jag skriver om MIG. Valfritt att läsa. Vill även uppmana er att lämna åsikter om min blogg. Vad vill ni läsa om?

Well..... Var ska jag börja?
Jag har börjat om i livet kan man säga på flera olika vis. Jag flyttade, träffade Fredrik. Härligt!! Men jag lyckades även med den härliga bedriften att krasha för snart tre månader sedan. Livet tycktes vara på topp när jag bara tog slut. Jag mådde fruktansvärt dåligt, ville inte finnas kvar här. Många många års smärta, ångest, djup sorg kom ikapp mig på en och samma gång!

Men jag lyckades tillslut hitta hjälp efter att psykiatrin (läskigt ord va) i ystad vägrade ta emot mig. Jag var tydligen för "intelektuell" För att få hjälp där som han sa. Konstigt.... läkaren som skrev ut mig från Ava sa "nu slutar du med såna dumheter och skärper dig" ? Intressant.

Men.... nu är jag här! Och så jävla glad är jag. Jag ska utredas i helsingborg. Jag har börjat träffa folk igen, jag går upp varje morgon och äter, och går med barnen till plugget. Och det som verkligen känns grymt är att jag klarar av att gå till gymmet!! Det är något jag älskat men som jag nu efter min "krash" verkligen har fått sjuk ångest av att bara ens tänkt tanken på. Vidrigt ställe.... Folk som synar dig, uppifrån och ner, samtidigt ska man prestera där och usch nääää. Helvetet på jorden haha.

Men har fått i uppgift att göra vissa saker varje dag och att svettas är en av dom. Min räddande ängel Fredrik såg till att vi gick iväg. Sent som attans, men fan vad skönt när det var gjort. Så den spärren spräckte vi rätt fort.

Nu ska jag även lära mig vad ordet lagom betyder. Äta, sova, träna och även snart jobba....Lagom är något någon lat jävel hittat på ? Typ.

Ha en fantastisk torsdagkväll. Snart ska jag traska iväg och köpa kläder till olivia. Ikväll blir det även ett varmt skönt bad. Cigg och vin får jag skippa.... Fast fan vad gött ändå!! Röka i badkaret måste ju testas ?