Det är så jädrans tungt nu. Det är natt nu. Alla där ute sover. Jag är klar vaken..... Alla tankar kommer till mig då. Allt allt allt!!! Känt mig så jävla långt under isen i flera veckor. Soffan är min bästa vän, tomheten är så brutal mot mitt innre.
Jag försöker med allt jag kan, stå ut helt enkelt, skingra tankarna och sysselsätta mig så gott det går. Jag tar hem barnen med dom hemma är man sysselsatt iaf. Gick till badhuset i em, jag simmar några längder, tittar på barnen när de leker och skrattar. Men jag e liksom inte där. Och det satans jävla samvetet äter upp mig, hur jävla värdelös jag är som inte riktigt har orken att gå "all in" När jag tittar på dom i badet.

Mina barn tre barn är väldigt mycket barn, visserligen är det bara två med diagnoser, men idag lovar jag er att dom gjort Allt i sin makt för att bara göra livet surt för varandra, innan kl 12 har olivia sparkat albin i annsiktet (dock var det nog inte menat att det skulle träffa så illa) så han bet sig i läppen, han sliter av henne håret i nacken. Julia har väl mer eller mindre talat om för mig från det hon vaknade till det hon somnade vilken värdelös skitmorsa jag är. INGET jag gör duger/ hjälper. Att Strukturera dagen, erbjuder pannkaksfika på badet, badar med dom i nästan 4 timmar. Mcdonalds efteråt för att avsluta lite mysigt. Näpp!!! Jag är så jävla kass ändå.

Jag VET!!!! Man kan aldrig köpa barns kärlek och det är inte min plan i det hela. Min plan var att göra något trevligt ihop. Eftersom min ekonomi är sjukt ansträngd så finns det inga möjligheter att köpa deras lycka ändå haha (ironi) Mina barn får höra varje dag att jag älskar dom, tittar dom i ögonen och berättar jur värdefulla dom är och att de duger. Men det är liksom kaos ändå.

Men ja.... tillbaka till det där som är så sjukt svårt att förklara.Idagsläget är det såhär. Jävla tungt, nattsvart och så förbannat äckligt jobbigt inuti kroppen. Att bara lägga sig i mörker på kvällen, då jävlar kommer allt som kan tänkas in i skallen, eller gå upp på morgonen?. Vill inte sätta fötterna i golvet, för till vilken nytta? Jag är så jävla äcklig människa, ful, värdelös och så pinsam att ingen vill umgås med mig så varför ska jag gå upp och visa mig för omvärlden?? Nä det ska jag bespara dom stackarna.

Det enda jag kan göra nu i det mörka är att torka tårarna, STÅ UT
TVINGA mig att göra saker, TVINGA mig upp, äta lite. Få lite ordning i mitt hem. Är jag ensam TVINGAR jag mig att gå ut långt/springa med förhoppning att inte träffa någon jag känner. Så jäääävla jobbigt, alla frågar ju hur det är, ja..... vad svarar man? Jo vars. Hoed opp och benen halvt i marken.
Jag har många viktiga samtal som måste svaras på..... men jag skiter i dom just nu.

Det bästa i detta är ju att jag vet att det vänder. Och då är det som det svarta aldrig funnits. Jag kliver gladeligen upp kl 6 och käkar gröt, dricker kaffe, springer en mil, häller i mig massa nytigheter och tar mig raka vägen till gymmet. Träffar vänner, bakar, lagar god mat till min fina sambo och barn. Köper lite fina blommor och sätter i fönstrena.
Life is fucking top noch!
I några veckor iaf, kanska månader om jag har tur.

Jag har fått mycket skit från folk, många frågar ibland men hört på omvägar också. Om man nu är sjukskriven och mår sååååå dåligt, hur kan man då träffa folk? Jag har varit på krogen EN sväng med! Nyår åkte vi bort tex. Sticker och tränar, skrattar med vänner och ses på cafeer osv.

Jag garderar mig, tar med tabletter som jag kan ta MOT all förmodan skulle må totalt katastrof som en blixt från himmeln (jag har inte fått hjälp än men jag kommer få hjälp mot detta snart så jag slipper piller) Jag är inte deprimerad alls egentligen! Mitt liv är inte kroniskt låååååågt. Jag kan vara skitglad! Skratta som en tok, orka leva som precis vem som. Tills det vänder igen....

Så om ni ser mig på ett caffe, om jag går på en fest eller vi bjuder hit vänner på middag, jag vill ju inte ge upp! Jag vill ju kämpa, snälla döm inte..... såhär bra är det inte hela tiden liksom.

Nu ska jag försöka sova. Jag ber till högre makter att det går. Jag vill verkligen sova nu så jag inte är som en levande död i morgon. Bilderna jag lägger till beskriver så jävla bra, precis hur det är!

Kram på er alla fina vänner. Och gonatt

 

Jessica Jönsson

12 januari 2017 18:24

Har man inte varit deprimerad så fattar man nog inte. Det sista man ska göra är att isolera sig, finns inte en chans att man kan läka och må bättre då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi får inget gratis, vi får inte massa pengar insatta på kontot utan jobb, mat som fylls på gratis i kylen, väskap måste jobbas på och kärlek måste vårdas. Vi har också kroppseget lyckohormon, detta är inget som fylls på gratis heller utan vi måst...

Ingen hemlighet precis att jag inte mått så jävla bra, på så jävla lång tid. Hamnade på Malmös psykiatriska mottagning igårkväll. Jag gav det en andra chans, man måste ju göra det! Jag fick ett rum fort, vid 18.00 ca Läkaren på psykakuten lyssnad...

Helgen har nästan passerat nu. Det har varit ganska stabilt länge men i torsdags hände något, vad vet jag och varför med. Det enda jag kan påverka är vad jag ska göra åt det. Försöker gå ut, försöker distrahera mig och se framåt, försöka tänka att IN...

Såååå glad idag!!! Har fått besked från AFA försäkringar att jag kommer få utbetalt 10% extra av min sjukersättning från dom. Har slitit som en tok i flera veckor med försäkringskassan, A-kassa, försäkringsbolag och skit. Hårt slit lönar sig har det ...

Klev upp med Fredrik kl 6,40 idag. Jag hämtade ut min sömnmedicin igår och igårkväll somnar jag på en kort stund. Tog den ganska tidigt så jag vet att jag kan komma upp i tid. Ikväll kommer jag antagligen inte behöva den iom att jag faktiskt kom upp ...