Direktlänk till inlägg 3 januari 2017

Helgerna är väl nästan över?

Av My Nilsson - 3 januari 2017 00:03

Jul och nyår är slut hann inte märka så jäkla mycket av det, lillejulafton började min down.

Jag ringer nova i ystad för att få medicin eftersom min varit slut ett tag. Jag får kalla handen direkt! De menar att jag är kopplad till NPU i helsingborg, vilket jag inte är! Jag har träffat läkaren där en gång den 7/12 och då ville han att capio skulle ta över för vidare hjälp. Sedan blev det tyst. NPU hade dessutom stängt lille julafton.

Jag blir förtvivlad såklart, varför gör ni såhär? I morgon är det afton, mina tre barn ska komma och jag har väldigt jobbig ångest. Om ni undrar varför jag inte löst detta innan så hade jag det, trodde jag iaf. Jag ringde sekreteraren på nova 9 dagar tidigare och det var inga problem sa hon då. Men så var det ju inte. Massa jobbiga ordväxlingar, jag lipar mest. Varför gör vården såhär mot människor? Jag har slagit mig blodig sedan september för att få hjälp. Och jag har inte kommit någonstans. Allt jag bad om var att få medicin för att överleva julen, ge mina barn den bästa tänkbara dagen som alla andra jular.

Jag lägger mig i sängen och vill ge upp. Jag har inte valt att ha det såhär! Fredrik ringer dom, så vansinnigt jävla arg och de ger mig en tid 15 min efter samtalet. Jag får medicin utskrivet efter många om och men. Jag är INGEN tablettmissbrukare och har aldrig varit, men jag är stämplad där i deras journaler. Stämplad som något de inte vill ha inom dörrarna.

Jag har en lugn och mysig jul. Men dagarna mellan jul och nyår är jobbig, jag pendlar mellan hopp och förtvivlan.
Jag hör inte ett ljud från capio. Min sjukskrivning håller på att ta slut dessutom och ingen vill hjälpa mig! Panik panik.

Dagarna fram till nu har varit upp och ner, vi åkte till lund och hade en jäkligt bra nyårsafton precis som alla andra, för några timmar kände jag mig precis som alla andra andra. Jag hade så jävla kul!!

Men när vi kom hem var det katastrof. Somnade tillslut och vaknade igårkväll vid 17. Åt och somnade om till idag kl 12. Då hade dom ringt från h-borg. Fan!!! Ringer upp och de har ett återbud. Jag och fredrik kör in. De vill fortf att capio i ystad ska ta emot mig. De tycker min resa är för lång till dom.

Vi åker därifrån. Jag är ledsen, arg, förväntansfull, uppgiven, glad.... Jag fick nya mediciner, så jag kan ta OM jag verkligen behöver. Tryggt att veta att det finns bara. Jag fick även två nya tider, mest omifall att....

Tänk att det gått 5 månader, och jag har ännu inte ens fått en samtalskontakt. Inte ens fått prata med en jävla kurator. Och jag har legat på! Jag har skrivit egenremisser, ringt och haft mig. Inget har hjälpt. mer än att npu försöker hjälpa mig in till capio.

Förstår ni vad detta gör med människor? Jag är som ni, vanlig svensson, som jobbat sedan min minsta dotter var 6 månader, utbildat mig, jobbat med människor, varit glad och positiv till allt!

När jag sitter här hemma så känner jag hur tårarna rinner om kvällarna,dömer mig själv, varför blev jag sån här?? varför får jag inte styr på skallen??

Jag är jävligt glad också, jag gör saker utanför hemmet, jag VÄGRAR låsa in mig och bli den som folk tycker är udda. Jag badar med barnen, vi ser bio ihop, jag går med dom på stan, jag träffar mina närmaste vänner. Men många ser bara detta, och det är ju bra ändå faktiskt. Men när jag kommer hem eller pratar med min närmaste vän eller med Fredrik, då kan jag släppa garden och bara tala om exakt hur det känns!!

Hur jävla lack jag är på livet, hur sviken jag känner mig, hur dålig självkänsla jag har, hur hjärtat slår sönder bröstet och det känns som jag ska dö ibland.

Men jag vill ändå leva, jag kommer ALDRIG sluta kämpa, mina barn ska aldrig få känna att jag svek dom. Hellre sitter jag här och gråter när dom sover eller skriker i sovrummet när de åkt till sin pappa.

Jag är ju jag bakom allt det dära, jag kommer tillbaka till den jag vill vara. Men när det vetefan.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av My Nilsson - 24 mars 2017 09:59

Vi får inget gratis, vi får inte massa pengar insatta på kontot utan jobb, mat som fylls på gratis i kylen, väskap måste jobbas på och kärlek måste vårdas. Vi har också kroppseget lyckohormon, detta är inget som fylls på gratis heller utan vi måst...

Av My Nilsson - 22 mars 2017 16:45

Ingen hemlighet precis att jag inte mått så jävla bra, på så jävla lång tid. Hamnade på Malmös psykiatriska mottagning igårkväll. Jag gav det en andra chans, man måste ju göra det! Jag fick ett rum fort, vid 18.00 ca Läkaren på psykakuten lyssnad...

Av My Nilsson - 12 mars 2017 14:50

Helgen har nästan passerat nu. Det har varit ganska stabilt länge men i torsdags hände något, vad vet jag och varför med. Det enda jag kan påverka är vad jag ska göra åt det. Försöker gå ut, försöker distrahera mig och se framåt, försöka tänka att IN...

Av My Nilsson - 10 februari 2017 14:36


Såååå glad idag!!! Har fått besked från AFA försäkringar att jag kommer få utbetalt 10% extra av min sjukersättning från dom. Har slitit som en tok i flera veckor med försäkringskassan, A-kassa, försäkringsbolag och skit. Hårt slit lönar sig har det ...

Av My Nilsson - 9 februari 2017 08:34

Klev upp med Fredrik kl 6,40 idag. Jag hämtade ut min sömnmedicin igår och igårkväll somnar jag på en kort stund. Tog den ganska tidigt så jag vet att jag kan komma upp i tid. Ikväll kommer jag antagligen inte behöva den iom att jag faktiskt kom upp ...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2017 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards