Dagen har gått i ett idag. Åkte till tomelill kl 9 för att köra ett cirkelgymspass. Jag var hemma vid 11,30. Äta dusha och piffa till mig. Körde kl 14 för att möta fredrik vid 14,45. Han har varit med mig vid alla samtal och träffar med läkare. När man mår och har mått så jävla dåligt så är man så rädd och osäker på att ingen ska lyssna och att man inte orkar strida.

Läkaren var riktigt bra i h-borg men han är inte alls nöjd med att jag ska pendla så sjukt långt. Nästan 90 min enkel resa. Han menade att jag är inte bara en parient de får betalt för. Han vill ha gott samvete när han lägger sig om kvällen och därför skulle han strida för att jag faktiskt skulle få komma till ystad. Men skulle de dryga sig så skulle han givetvis hjälpa mig och han lovade mig att jag ska bli bra!! ? Längtar verkligen.

Jag kvalar in väldigt högt på en viss diagnos både enligt honom och hon jag träffade för två veckor sedan. Men den skrämmer mig så jävla mycket själv så jag vill faktiskt inte skriva här. Jag vill inte bli dömd och stämplad. Många känner inte mig så väl.

Jag är en jävligt snäll och varm människa som gör allt i mitt liv för mina vänner, min man och mina barn. Detta vet de som träffat mig och Det räcker så.

Nattinatti ?