Har inte skrivit på länge. Så det är dags nu tänker jag.

Jag har äntligen varit på första besöket på psykiatrin. Den psykiatri som ligger i min hemstad.

Besöket varade i 80 min. Han var sinnessjukt stressad, kastade mig mellan barndom, tonår nutid och hopp mellan fram och tillbaka. Sedan var besöket slut. Jahaja där satt jag med tårarna rinnande och sen är det hem och fortsätta livet.

Givetvis svarar man ärligt och ja, jag har missbruk inom familjen, alkoholism blandannat och DÅ stanna han och påpekade att den sortens medicin jag har vid behov INTE är lämpad om man har alkoholism i generna och är ytterst tveksam till att skriva ut.. Fan!!!! Då ångrade jag mig lite. Men visst, jag är ju själv behandlingsassistent så jag fattar grejen. Men jag har ingen lång historia av missbruk och intoxer, jag behöver hjälp med att hantera ångest, få prata om saker som hänt i mitt liv och få hjälp med att slippa dessa EXTREMA ups and downs. Inpulskontroll osv osv....

Detta kunde han läsa sig till så jag fick min medicin. Och tid får återbesök kommer hem på posten.

Jag har bestämt mig för att oavsett vad som händer med sjukskrivningar, mediciner, relationer osv så ska detta året bli min vändpunkt. Det är dags att börja läka och ta tag i sådant som gör så jävla ont, bli frisk och faktiskt tillåta mig själv att må bra.

Jag har fått hem en bok jag unnade mig. Som ska vara otroligt bra och gripande. Nu har jag något att läsa när nätterna är långa och ensamma.

God afton på er.